Målglädje

”Målglädje”, lovade Mjällby AIF i programblad och matchannonser inför hemmamatchen mot Åtvidaberg.
”Falsk varudeklaration”, vrålade bänkgrannen på Strandvallen innan kick off.
Han drog även en lång ramsa om Mjällbys måltorka, om mittfältarna Patrick Osiako och Daniel Nilsson som aldrig gör mål.
”Det är för dåligt”, sa han upprört.
90 minuter senare hade vi fått – just det, målglädje.
Eller maul kaa, som de säger på Lister.
Och minsann, ofarlige Daniel Nilsson gjorde ett av målen.
Han fick i och för sig otäckt mycket hjälp av Åtvidabergs fumlige reservmålis, men ändå…
Bäst i Mjällby och bäst på plan var Marcus Ekenberg. När han är på det humöret är han för bra för superettan.
Näst bäst i hemmalaget var, i mina ögon, allroundspelaren Tobias Johansson.
Han startade på kanten, men fick flytta in på det centrala mittfältet när Juan Robledo blev huvudskadad och Mjällby tvingades stuva om i laget.
Johansson var strålande även om han inte syntes lika mycket som Ekenberg.

XXX
”Jaha, ett nytt ansikte. Välkommen”, sa pressvärden.
Okej, ett tydligt bevis på jag att inte varit på Strandvallen på ett tag.
Det beror bara på att sportchefen envist har vägrat skicka mig till Lister.
Men han lyssnade uppenbarligen när jag sa att man får nöja sig med att se Mjällby på tv.