Ett svenskt fenomen

Man tror inte det är sant.
Att Barcelona skulle vinna drömfinalernas drömfinal var kanske ingen högoddsare.
Men matchvinnaren.
Jag menar …
När Ronaldinho var mänsklig klev ett annat fenomen fram.
En svensk.
En viss Henrik Larsson.
Inhopparen Henke Larsson passade på när hela världen såg på.
Han gjorde Barcelona till mästare med två mästerliga framspelningar.
0–1 blev 2–1 i Champions League-finalen.
Jag menar…
Att få spela huvudrollen i sin sista stora klubbmatch.
Vilken karriär.
Vilken man.
Det är nästan så att man blir tårögd.

Arsenal då?
Jo, jag måste att jag erkänna att jag lider lite med engelsmännen.
Med målvakten Jens Lehmann utvisad tidigt och spel med bara tio man gjorde Arsenal en heroisk insats.
Thierry Henry (vilken lirare, vilken form), Eboue (en personlig favorit) och Ljungberg (som han slet) var på väg att lyckas.
Och Almunia, målvaktsreserven, var länge en sann hjälte.
Men sex tunga minuter ändrade allt.
Plötsligt drogs rullgardinen ner.
Och Bellettis segermål såg inte otagbart ut.