Toppmatch? Vilket skämt

MFF mot HBK. Jag åkte till Malmö Stadion för att se en allsvensk toppmatch.
Snacka om missräkning.
MFF ledde serien, nu har HBK tagit över, men det jag fick se var torftigt spel, filmningar och en grov målvaktstavla (vad sysslade Jonas Sandqvist med vid 2–0-målet?).
Var det usla spelet bara ett dåligt exempel eller är inte allsvenskan bättre?
Jag börjar undra.
När det var som sämst trodde jag att jag hade kört fel och befann mig i Husie. Men jodå, laget i de himmelsblåa tröjorna var visst Malmö FF.
Det var länge sedan jag såg ”iff-iff” så dålligt (som de säger i Malme).
HBK var inte mycket bättre:
Filmstjärnorna i Halmstad turades om att ligga och vrida sig i plågor för att sedan kort efter vara hur pigga som helst. Fem olika HBK-are låg ner och till slut låg även en så reko man som Mål-Arvid. Ingen skada var allvarligare än Jari Litmanens…
Domaren Stefan Johannesson var inte sämre än någon annan, men jag retar mig på att han lät HBK-arna hålla på och larva sig. En tidig vaccination hade säkert gjort susen.
Men den största besvikelsen var förstås Malmö FF. Bortsett från sista kvarten hade MFF-arna (ingen nämnd ingen glömd) inte en siffra rätt. Det är heltidsproffs vi snackar om – då kan man väl kräva att några passningar går till rätt adress.
En man i ljusblått bakom mig på läktaren suckade uppgivet:
”Vi har inte haft något vettigt spel på två år”.
Tränaren Sören Åkeby står inte högt i kurs på norra läktaren och hans tjafs med domaren Stefan Johannesson efter slutsignalen var bara pinsamt.
Det är nog bättre att han försöker ägna lite kraft på att få fart på sina överbetalda spelare…

Höll på att glömma Jeppe Westerberg, Arkelstorpssonen, som lirade från start till höger på Halmstads mittfält.
I mina ögon är han bättre som högerback, men han gjorde inte bort sig på mittfältet heller. Inte alls. Däremot var Magnus Arvidsson blek. Nästan helt osynlig om man ska vara ärlig.

Bäst i MFF? Inhopparen Niklas Skoog.
MFF-arens mage är i klass med rumpan (om ni förstår vad jag menar), men han visade glöd och försökte verkligen trampa igång sina lagkamrater. Att Skoog efter två års skadefrånvaro får hoppa in och vara bäst säger väl bara en del om standarden. Eller?